Där livet är utan refränger - känner jag igen mig.

Sjukt tungt ledarmöte idag. Brukar sluta med en nytänning för min del - idag kändes det bara ledsamt. Är orolig hur det ska bli nästa säsong då vi är så få i laget, är ledsen för att jag kanske inte har åtgärdat problemen på de sätt jag borde gjort tidigare. Bara ledsen att jag har insett saker nu, ikväll, som jag inte förstått tidigare.

Och ja, jag vet hur jag är, jag skjuter gärna saker framför mig. Gör det lätt för mig. Jag vet också att jag har svårt att ta tag i saker om jag inte skriver ner dem och får lite press på mig. Behöver en spark i arslet och någon som drar allt framåt tillsammans med mig. Att jag inte tar tag i saker, det är något jag vill ändra på. Måste ändra på, för att lösa problemen som finns. Dock är det så många bollar i luften ibland att man knappt vet vart man ska börja. Känns tyvärr som att jag blir halvhjärtad överallt (bara för att jag inte vill svika någon) - och där någonstans har jag börjat med att ta bort handbollsspelandet. Har sagt nej till nästa säsong, vilket förhoppningsvis kommer fortsätta att kännas som rätt beslut. Som det är nu känns det bra, men jag antar att jag kommer hinna ångra mig ett antal gånger!

Hur som helst, har fört in det mesta i almanackan. Är ledig på fredag och måste dra igång med att uppgifterna (om inte tidigare). Har åtminstone bockat av lite smågrejer på "att-göra-listan", vilket är skönt. Försöker verkligen ta tag i och göra smågrejer på en gång nu, bara just för att inte hamna efter eller ha en känsla av att man glömmer grejer hela tiden. Jag vet hur jag borde, måste göra. Gäller bara att följa detta och få in gymträningen i mitt schema, så att jag inte förlorar mig själv. Det måste bli ändring, men det kommer inte gå helt problemfritt.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0