Kikade på galan för Svenska Hjältar tidigare ikväll.
Otroligt vilka fina människor. Kände ett speciellt band till Dallas. Precis en sån människa jag vill vara, eller utvecklats till. En människa som andra kan se upp till och finna tröst i. Att vara någon som honom, är någonting jag försöker att eftersträva varje vecka när jag tränar själv, och varje gång jag funderar ut en träning till mina tjejer.

Just nu känner jag att min ork inte räcker till allt som jag vill att den ska göra. Allt för ofta nu för tiden, lägger jag mig på soffan - handlingsförlamad - och orkar inte ta tag i det jag borde. Plugget blir lidande av tiden jag istället lägger på handbollen, och engagemanget och glädjen i handbollen blir påverkat på grund av allt plugg. Just nu har jag ingen motivation till något av det.

Trots avsaknad av motivation rullar livet vidare. Det vore så mycket lättare, som jag tidigare nämnt, om det fanns en pausknapp. Märks på mig då jag förvånade med att fixa ett underkänt på praktiska examinationen (KTC). Hur som helst, sista tentan för i år skrivs på måndag. Måste säga att jag aldrig har pluggat så här lite till en tenta innan, men det har bara varit så mycket annat fixa med på praktiken. Ska i alla fall piska in lite omvårdnadsåtgärder till en radda olika diagnoser i huvudet lördag och söndag, sen får vi se hur det går på måndag. Efter det börjar delkurs två - men då är det åtminstone "bara" egen hemuppgift att göra över jul. Minns när man var ung (haha) och hade något som kallas jullov..

Imorgon spenderar jag hur som helst dagen i Eskilstuna på tränarutbildning. Sista gången. Sen kan jag släppa det också. Skönt när man kan bocka av och gå vidare på "att-göra-listan". Nu - åter till fredagsmys med lite pizza, julklapps-fix, chips, cola, Yatzy och skratt som har övergått i halvsovande-snakes-on-a-plane-tittande ♥