Det kommer alltid finnas en hand för dig någonstans. Du kan sluta dina ögon och aldrig känna dig ensam.
Spenderade helgen nere i Småland med morfar och några av kusinerna. Så mysigt att vara nere hos morfar och bara få vara. Det är så underbart att inte behöva tänka på något alls. Varken hur man ser ut eller några andra måsten existerar där nere.
Nu har också mellandags-veckan rullat igång. Har hunnit besöka mellandagsrean och varit lite ledig. HUR SKÖNT!? Hittat en lite speciell klänning till nyår som jag hoppas kan bli snygg, däremot har jag inga planer på vad jag ska göra. Har tänkt att det löser sig, men nu börjar den 31:a närma sig med stormsteg. Skumpa ska det åtminstone bli, förhoppningsvis i sällskap av lite goa vänner!
Tränade på förmiddagen idag. Någon ny träningsstil som visst kallas "ruffie". Väldigt intensivt och jobbigt. Men det är skönt att vara trött när man har tränat - och man känner sig också mycket fräschare. Sen jag kom hem har jag petat i mig lite mat och försöker skriva ihop en uppgift som ska vara inne 2 januari. Skulle vara så skönt att slippa den, och bara känna att man inte behöver göra något alls den här helgen heller!
Hur som helst. Regnet piskar av och till utanför.
Det blåser så att det tjuter i väggarna.
Fryser av att bara titta ut.
Ska tända lite ljus och försöka skriva lite till på uppgiften.
♥
Det strålar från ditt hjärta - som en motorväg av ljus.
Rörde ihop en tacopaj och hade familjen här på kvällsmat. Alexander var hemma över maten, men åkte sen och skulle hjälpa en kompis att sätta taklister. Familjen gav upp för ungefär en timma sen, så sen dess har jag suttit här i soffan själv. Just idag gör det inte så mycket. Känner mig ganska nöjd. Däremot ganska trött.
Imorgon styr vi bilen mot Korsberga, Småland, för att fira jul. Underbart att träffa morfar igen♥
Nu tänkte jag titta på fråga-Olle-dokumentären och invänta Alexander.
PUSS. Och God Jul hörni!
Glasögonormen reflekterar ljus. Skjutsar dig hem, villkorslöst.
Kikade på galan för Svenska Hjältar tidigare ikväll.
Otroligt vilka fina människor. Kände ett speciellt band till Dallas. Precis en sån människa jag vill vara, eller utvecklats till. En människa som andra kan se upp till och finna tröst i. Att vara någon som honom, är någonting jag försöker att eftersträva varje vecka när jag tränar själv, och varje gång jag funderar ut en träning till mina tjejer.
Just nu känner jag att min ork inte räcker till allt som jag vill att den ska göra. Allt för ofta nu för tiden, lägger jag mig på soffan - handlingsförlamad - och orkar inte ta tag i det jag borde. Plugget blir lidande av tiden jag istället lägger på handbollen, och engagemanget och glädjen i handbollen blir påverkat på grund av allt plugg. Just nu har jag ingen motivation till något av det.
Trots avsaknad av motivation rullar livet vidare. Det vore så mycket lättare, som jag tidigare nämnt, om det fanns en pausknapp. Märks på mig då jag förvånade med att fixa ett underkänt på praktiska examinationen (KTC). Hur som helst, sista tentan för i år skrivs på måndag. Måste säga att jag aldrig har pluggat så här lite till en tenta innan, men det har bara varit så mycket annat fixa med på praktiken. Ska i alla fall piska in lite omvårdnadsåtgärder till en radda olika diagnoser i huvudet lördag och söndag, sen får vi se hur det går på måndag. Efter det börjar delkurs två - men då är det åtminstone "bara" egen hemuppgift att göra över jul. Minns när man var ung (haha) och hade något som kallas jullov..
Imorgon spenderar jag hur som helst dagen i Eskilstuna på tränarutbildning. Sista gången. Sen kan jag släppa det också. Skönt när man kan bocka av och gå vidare på "att-göra-listan". Nu - åter till fredagsmys med lite pizza, julklapps-fix, chips, cola, Yatzy och skratt som har övergått i halvsovande-snakes-on-a-plane-tittande ♥
Det är då jag önskar att jag kunde stanna tiden. Tysta alla nätverk, stoppa trafiken och en stilla bön om lugn igen. Att kunna ta besvikelsen...
Och jag skaffade ändå bloggen för att ventilera tankar för att slippa känna mig så stressad hela tiden.
Hur som helst. Missade ett seminarium i förra veckan på grund av tankspriddhet och stress. Måste faktiskt skylla på det. Tror att jag kommer vara helt dement när jag fyller 30 - för jag glömmer redan bort det mesta om jag inte skriver ner det! Hur som helst, så fick jag en ersättningsuppgift (on top of everything else) som jag precis skickat in. Har skickat in alla reflektioner man var tvungen att skriva under den här praktik-perioden så nu ska jag bara skriva ner lite exempel till kursmålen för att få godkänt. Svårare än det låter... tro mig.
Har också fått besked om mitt första underkänt. Klarade inte den praktiska examinationen, vilket var väntat. Trots det blir man ändå så sjukt trött. Det är så mycket just nu. Det är handbollsträningar i dubbelbemärkelse som ska hinnas med - och matcher på det. Sen ska jag hinna plugga OCH ha praktik. Dessutom är jag tvungen att gå klart baskursen i ledarskap i lördags och på lördag. Det går bara inte ihop sig.
Har gråtit mig till sömns så många nätter på sistone. Allting bubblar bara över.
Att jag inte är säker på att jag verkligen vill bli sjuksköterska gör inte saker och ting bättre. Visst är det roligt att jobba och hjälpa människor, men vägen till legitimationen känns så lång. Har ingen motivation och känner ibland inte ens igen mig själv. Ändå ska livet rulla på. Önskar ibland att det kunde vara som på film, där man visste att allt blev bra till slut. Men det är skillnad - skulle behöva en fjärrkontroll med paus-, spola fram- och tillbakaknapp.
Ikväll är det iallafall bortamatch mot Lindesberg. Tänker att jag ska försöka aggera ut min frustration över livet. Ska försöka vara positiv - trots att jag bara känner mig apatisk och vill krypa ner under täcket och klicka på paus. Behöver peppa lite. Ska ge mig ut på en promenad för att försöka rensa huvudet och svälja gråten som bubblar upp med allt jämnare mellanrum nu förtiden. Hur orkar man?
Jag hörde sånger i mitt huvud, men dom kom aldrig ut.
Nu är jag precis hemkommen från City Gym tillsammans med Ellen. Härligt att vara tillbaka på gymmet igen. Längesen nu. Tänker att jag ska hoppa in i duschen, och spendera någon timma på soffan innan det bär iväg på ett praktik-kvällspass på USÖ.
Morgondagen kommer att speneras i Eskilstuna på tränarutbildning. Och kvällen i Valskog på julbord med tjocka släkten. Och på söndag åter ett kvällspass.
Det är mycket nu. Räknar dagarna till ledighet!
Är bara så himla trött jämt.
Försöker vara det de vill att jag ska va. Men när jag somnat på natten, har jag glömt om jag själv mår bra.
Klockan ringde 5 imorse. Igen. Så jobbigt att gå upp då. Kolsvart. Dagen har passerat ganska långsamt, men har sättit två urinkatetrar idag! Gryyymt. Fick sluta tidigare så passade på att åka förbi Mekonomen innan jag åkte hem för att köpa spolarvätska och torkarblad till bilen. Vuxenpoäng.
Alexander har jobbat över mycket i veckan, vilket han gör typ alla veckor - men just denna vecka känns det skönt då jag knappt har hunnit vara hemma. Kvällen ska jag spendera nere i hallen. Ska bli skönt att lira lite boll!
